I lördags hade min syster kalas och jag fick i uppgift att göra tårtor. Det blev två stycken pannacotta tårtor som jag  komponerade ihop själv med inspiration från andra recept.  Det blev en tårta med brownie/daimbotten, vit chokladpannacotta och hallonmousse och en tårta med banankaka,  kolapannacotta och chokladmousse.  Det var en väldigt bra kombination men några ändringar ska nog göras nästa gång. Kolapannacottan ska ha ett till gelatinblad och chokladmoussen vill jag ha lite mildare så det blir nog en ljusare choklad. Recept kan läggas upp sen. :)      

Idag gör Casper och jag ingenting alls, städade igår och vi båda är lite förkylda så vi passar väl på att bara njuta som alla säger att man ska göra. Resta är såklart också med oss så en promenad har det blivit. Bytt kläder har vi också gjort efter en fin kaskadspya, småbarnslivet kan vara väldigt glamouröst ibland. ;) Jag tänkte dela med mig av mina tankar om graviditeten, förlossningen och tiden efter, alltså hur jag upplevde allt för visst är det så att alla graviditeter och förlossningar är olika och likaså upplevelsen. Min graviditet började minst sagt spontant, jag åt p-piller men slarvig som jag är så missade jag lite då och då. Nån gång innan jul reflekterade jag över att jag var ganska trött och att min mens inte hade börjat, jag sköt dock de tankarna åt sidan då mensen hade varit lite fucked-up senaste gången då jag missade två p-piller. Så blev det nyår, jag drack ganska mycket men inte ofantliga mängder. Dagen efter mådde jag kasst alltså verkligen kasst. Låg ner hela dagen och mådde illa och tänkte att jag är alldeles för gammal för att festa. Nästa dag mådde jag ännu sämre och jag kräktes till och med, då började tankarna komma för så mycket drack jag inte. Så jag skickade iväg ett sms till min kära kompis och hon tyckte jag skulle ta ett gravtest. Så sagt och gjort, så visades den lilla stickan två tydliga streck. Just då var vi inte helt säker på att behålla barnet men vi kom till slut fram till att barn är faktiskt en gåva det är inget som kommer på beställning och skulle vi göra abort kanske vi inte skulle bli välsignade med ett till barn. så här efteråt är jag väldigt glad att vi inte gjorde abort.

Hela graviditen har varit så smidig, det ända var väl illamående i början men sen har jag kunna träna som vanligt och inte haft ont någonstans. Jag har varit ute på krogen och dansat som höggravid (självkart nykter) jobbat fram till tre veckor innan planerat bf samt cyklat till jobbet. Jag har inte fått några bristningar och inga problem med foglossningar.  Jag gick upp 8 kg allt som allt och kände mig inte så stor och tjock som alla säger, så kort sagt så var det en underbar graviditet vilket jag tror beror på att jag inte åt överdrivet mycket samt all min träning före och under graviditeten, med en stark kropp kommer man långt så tänk på det.

Dagen D, förlossningsdags. En vecka och en dag innan planerat bf så vaknade jag runt åtta på fredagen och tänkte precis gå ut med hunden då jag nös och kände att det blev blött i trosan sprang till toan och kollade då var det slemproppen som hade gått (slemproppen ka gå veckor eller dagar innan bf och den ser så mysig ut som den låter). Nåja tänkte jag och gick ut med vovven. Vid tolv åkte vi sen och handlade. Väl inne på Ica kände jag återigen hur det blev blöt i trosan men den här gången var det 1000 gånger värre som tur är hade jag trosskydd i. Tänkte "shit vattnet" men sköt de tankarna åt sidan då jag har hört om vattniga flytningar mot slutet av graviditetn och ville inte oroa pojkvännen i onödan. Väl hemma så duschade jag och fixade mig men vattnet vill inte sluta rinna. Så jag ringde mamma, 1177, och till sist förlossningen i Falun. De sa att vi skulle komma in så jag packade BB-väskan lite snabbt och gick ut till sambon och sa att vi måste åka. I falun konstaterades det att det var vattnet men inga värkar hade startat så vi fick sova på patienthotellet och komma in för att kolla dagen efter om allt såg bra ut och om inget startade så skulle de sätta igång mig på söndagen. Inga värkar sattes igång spontant så jag gick med rinnande vatten mellan benen från fredag till söndag, inget jag rekommenderar. ;)

Så kom söndagen, var på plats på BB klockan åtta. Tog lite prover och fick sen ett finger uppkört i slidan (inte alltför gently) för att kolla hur mogen livmodertappen va. Sen blåste de upp en "ballong" i slidan för att reta livmodertappen. Där fick jag ligga i ca tre timmar tror jag det var, återigen inget jag rekommenderar. ;)

Den togs bort men inga värkar startade. Vid två tiden fick jag värkstimulerande dropp och vid fyra hade jag rejäla värkar och var öppen 4cm. Då jag blev igångsatt skulle de vara lite mer intensiva än vanlliga. Det gjorde ont som bara den och visste inte alls vad jag skulle göra av benen då smärtan spred sig neråt, vet inte hur ofta de kom men tydligen väldigt ofta enligt BM och jag fick knappt någon vilopaus. Jag hade lustgas men hängde inte med på värkarna så fick bästa effekten efteråt. Klockan 17.54 var han ute den underbaraste sonen någonsin. Så från att värkarna började så gick förlossningen super snabbt med tanke på att BM trodde han skulle komma vid midnatt. Att föda barn känns som ingenting annat, smärtan är ganska hemsk det kan jag erkänna men sen när krystvärkarna kommer så kan man göra något åt smärtan och då man känner huvudet mellan benen så blir man ännu mer sporrad att få ut barnet. Jag skötte mig utmärkt tyckte bm utan ryggmärgsbedövning och jag blev inte jobbig på min sambo. grät inte och skrek inte. Och känslan då de la han på magen var helt offatbar, tänk att det var han som varit i min mage! Jag brast lite, men det var en perfekt bristning enligt BM. Så kort sagt var det en väldigt bra förlossning och en väldigt annorlunda upplevelse.

Efteråt hade jag ont såklart det känns ju att något har hänt men det gick över fort och idag mår jag toppen och har även fått tillbaka min platta mage! Kroppen är ju så underbar! 

Så var det gjort! Jag har för första gången i mitt 22 år långa liv startat en blogg, mest för att kunna dela med mig av recept och lite bakinspiration men även kanske lite träning. Som sagt så är jag helt ny när det gäller bloggandet så det kommer inte bli någon super blogg så här i början. Ska jag vara ärlig så har jag aldrig riktigt förstått mig på det här med att blogga speciellt inte det här med att följa alla stora bloggerskor som blondinbella med flera som ändå inte skriver något vettigt. Jag menar hur kan dom bli känd, rik och få så många läsare? Så det är väl på grund av detta som jag har hållt mig borta från bloggvärlden men nu har jag tänkt på att jag tar ganska mycket recept ifrån just bloggar så därför tänkte jag att en bakblogg kanske inte är så dumt ändå. Så välkommen in och sno recept. ;)